vamos a la playa

jag trycker mig mot baren. människomassan bildar en kompakt vägg. jag vinkar med min hundralapp. en fet man med fett hår till höger om mig får in en vinkylare och två glas. han slickar sig om sin feta mun. jag trycker mig mot baren. stirrar på bartendern. vägrar släppa honom med blicken. han tittar ner i golvet. jag tycker synd om honom. han är sveriges långsammaste bartender under göteborgs mest hektiska kväll. göteborgs filmfestivals stora invigningsfest.

i bakgrunden spelar lykke li. den här känner ni nog igen säger hon och sedan en låt jag aldrig hört förut. tjejen till vänster om mig vickar på sin feta rumpa. hon trycker sig mot mig. jag undrar vad hon vill. stöter hon på mig? det verkar inte bättre men jag har aldrig förstått mig på sådana närmanden. för mig krävs det att man bokstaverar vad man vill. sånt här höfttryckande äcklar mig bara och hade det inte varit för baren och mina långhalsade vänner där bakom hade jag gått härifrån. istället ger jag henne en ond blick tills hon slutar vicka. hon får in fyra spendrups och en tequila. hon tar flaskorna i ena handen medan hon sveper tequilan med den andra. sedan går hon. med sitt kreditkort kvar i baren. jag känner mig uttråkad och trött på människorna. ibland är det skönt att vara ute själv.

på andra sidan baren står en kort man med elakt utseende. han har kolsvarta ögon som ligger djupt i ansiktet. jag har sett honom på tv och i filmer tror jag men jag kan inte placera honom. jag stirrar på honom ända tills han går sin väg. jag tror att han spelat polis eller buse i någon film. jag tror han är skit.
men jag kommer i alla fall ihåg den elake jäveln.

på det stora golvet har Gael García Bernal börjat spela skivor. vamos a la playa spelar han. göteborgarna och cineasterna blir som galna. de skakar rumpa och dansar i tåg med händerna på varandras axlar. jag känner mig lite dålig som ser ner på dem. tänker att det hela är ganska harmlöst.


jag går mot baren igen. köper två öl till och går mot nästa golv som just nu är helt folktomt eftersom alla vill se den mexikanske flickfavoriten. jag får en knuff i ryggen. någon har bråtton och vill fram. störige jävel tänker jag. en ny knuff. jag vänder mig om för att ge en irriterad blick. jag känner genast igen honom från den svenska poliskommedin kopps. fares fares.

jag orkar inte mer av det här. jag dricker ur. hämtar min jacka. passerar ebbot, dimitrios och bcq martin på vägen ut. göteborgs filmfestival -that´s it for me.

vid aveny nr 1 hittar jag varanen. han är full och har just misslyckats med att hamna i bråk med ett gäng brats som han kallat fula. jag tar med honom till peacock. där dricker vi fernet och pratar osammanhängande med människor från punkt se.s mingelsida.

slår alla festivaler any day.