lördag men söndag

tor kallade just vår lägenhet en dystopi.

junkie

jag var inte ute igår så jag vaknar utan ångest. desperat efter min fix kastar jag mig efter dagens gp, bläddrar snabbt fram till helgsidan. mindys måsten. där har vi den. skamsköljningen är så stor att den räcker till alla. nu kommer jag ha en pinsam känsla i kroppen under resten av dagen.

semester

efter alla deadlines har jag tagit lite ledigt. förutom lite smågrejer har jag i praktiken semester. detta firar jag med att sluta borsta tänderna. inte för att jag är tvungen att göra det annars heller eftersom jag bara träffar folk på krogen och inte ens då är särskilt social. nej, mitt tandborstande är mer av en markör för mig själv. med en sträv beläggning känns det mycket bättre och mer naturligt att ligga i fosterställning och titta på en säsong curb your enthusiasm.

helgen är precis över så nu börjar helgen. min jobbmåndag går ut på att skriva nästa helgs nöjestips för metro. "YES nu är helgen äntligen här" skriver jag. sedan tittar jag på det vita dokumentet ett tag. känner hur söndagsångesten fortfarande biter sig kvar någonstans djupt inne i mig. sedan funderar jag på vad jag är mest pepp på. Jazzy Jeff eller Hercules and Love Affair? Hercules tror jag. det kommer bli en jävla tripp. 1000 fernet ska jag dricka också. tisdag, onsdag, torsdag är bara ord.

allt är omöjligt nu också i kina

ni undrar varför jag inte skriver oftare. det ska jag tala om för er.

1. jag lever ett intensivt och händelserikt liv och har helt enkelt inte tid.

2. mitt liv är helt ointressant.

ett av/eller båda alternativen stämmer med verkligheten.

igår var jag på generalrepetitionen av korpen med en av allt att döma livs levande freddie wadling. bra platser om även på balkong. underlig pjäs men underhållande. trots att den var bra satt jag och ville att den skulle ta slut. jag vill alltid att allt ska ta slut. särskilt filmer, konserter och föreställningar.

allt är skit. maskererad skit.

sedan drack jag tusen öl, gick till jazzhuset, vikarierade lite i dj-båset, såg joel alme, åt en hamburgare, åkte taxi, räckte fingret till taxin på ett mycket elegant sätt, sov glömskans sömn och vaknade med ett skrik.

alvedon skrek jag.

ikväll är det premiär för styrbord babord och det känns som att jag skolkar för att jag inte är där.