råttorna vid chalmers

när jag kliver av spårvagnen är luften kall och frisk. mina lungor fylls av nytt liv. en blond flicka ler mot mig. solen skiner över chalmers glashus.

jag korsar spåren med lätta steg och tar trapporna i ett språng. jag känner hur mina lårmuskler spänns i slacksen, redo att explodera av nyfunnen kraft och livskraft.

jag tänker på vad mitt nästa drag ska bli. jag har världen i min hand och allt det andra under min gummiklädda häl.

så står han plötsligt där. en stor oformlig klump nedstoppad i ett par för tighta blåjeans. under pottfrisyren markerar ett par färglösa påsar platsen där ögonen skulle ha suttit om det inte vore för de senaste 15 årens drakar och demoner-spelande i en radhuskällare tillsammans med bordet, skåpet, stolen. han rör sig inte ur fläcken. han har en skylt, stor som ett a4-ark, bunden om halsen. på den står en enda symbol: 0. nolla.

våra ögon möts. han verkar på något sätt ty sig till mig. han vill kanske att jag ska ta med honom hem och göra allt bra igen. men det kan jag inte. jag ser honom allvarligt i ögonen och skakar på huvudet. jag har inte plats för en till. den här är förlorad.

-nu måste du rädda dig själv, mimar jag till honom med överdrivna munrörelser.

sen skyndar jag vidare. bort från chalmers tekniska högskola. hem för några av de vidrigaste människorna i hela göteborg: chalmeristerna.

jag och gudrun sjödén

hösten är här och jag är tillbaks i göteborg. därför publicerar jag en bild på mig själv tillsammans med gudrun sjödén.

down at the D.I.S.C.O

jag väger klotet i min hand. hålen är för små. klotet för lätt. jag lägger tillbaks det och väljer ett nytt. det är azurblått och precis lagom tungt. jag går fram mot banan. klotet trycker sig njutningsfullt mot min hand. jag känner hur det blir varmt och fuktigt runt mina fingrar djupt inne i det.

två steg tillbaks. sen tre fram. perfekt avvägda steg. jag sätter i vänsterfoten precis framför linjen. min högerarm rör sig som en pendel och jag släpper i precis rätt ögonblick. käglorna yr som maskrosfrön.

på skärmen står det FAIL i stora röda bokstäver. jag har trampat över linjen och försöket är underkänt. i baren sitter en man med en åbro. vid jack vegas-maskinen matar en invandrarkille in en ny tjuga.

vid bowlingbanan upptäcker jag nåt nytt jag är dålig på.

radion spelar markoolio för andra gången. lamporna i lokalen blinkar oengagerat. det är discobowling. det är ingen katastrof.