skip to main |
skip to sidebar
i påskas fick jag en påse frukt. det är clementiner men de är väldigt svårskalade. därför har jag dragit mig för att äta dem. i snitt har jag ätit en clementin om dagen. det är färre än jag planerade från början. det har gett mig dåligt samvete.
nu har de jäst. jag åt en igår. då kände jag en tydlig bismak men jag kunde ändå äta hela. idag hade det blivit värre. ändå kan jag inte göra mig av med de återstående frukterna. jag kommer säkert att lida mig genom hela påsen. jag har så svårt för att skiljas från saker.
utanför chalmers tekniska högskola kör overallklädda studenter omkring i en ombyggd moped. de har monterat motorn i något som ser ut som ett hamsterhjul. som de burar som användes i tv 4:s gladiatorerna. jag tyckte om gladiatorerna. agneta sjödin var så fin när hon intervjuade segrare och förlorare efter det sista tävlingsmomentet. jag var nog lite kär i agneta sjödin på den tiden. jag var iallafall väldigt kär i en flicka som gick i min mellanstadieklass. men hon och alla de andra flickorna var kära i turbo. eller laser. jag hade inte en chans. det gör inte ont längre. för något år sedan träffade jag på henne nånstans och hon hade blivit riktigt otrevlig.
jag tar vagn 13 till korsvägen. där är fullt av folk. det luktar stadsfestival. öl och svett. fyrans spårvagn kommer som en befrielse. men den är också full av folk. det är den nästan aldrig. jag har inte en aning om vart alla de här människorna är på väg. några av oss går av på krokslätts torg. jag skyndar in genom porten och uppför trappen. hem till mina råttor.
råttan tycker att jag är pretentiös. den kan dra åt helvete.
i fredags flyttade jag ut från det lilla rummet igen. men bara tillfälligt.
för några månader sedan bjöd jag ett par jag känner att komma och bo en helg hos mig i min lägenhet. jag lovade visa dem runt i staden och ta dem med på trevligheter. då visste jag ingenting om råttor. då skyllde jag fortfarande de krafsande ljuden i köksväggen på vinden.
råttan var ovanligt medgörlig. ostört kunde jag flytta sakerna från det lilla rummet tillbaks ut i mitt gamla sovrum. lägenheten såg ut som vanligt igen.
det var svårare att bli av med lukten. trots att jag lät det blåsa korsdrag genom lägenheten under hela förmiddagen kunde man senare på kvällen fortfarande ana den fräna, stickande doften. som av jord och mögel. men den höll sig i bakgrunden. som en viskning.
mina gäster märkte ingenting. iallafall kommenterade ingen lukten. i min näsa växte den sig däremot allt starkare under kvällen. det som först bara varit en lätt antydan växte sig till en kraftig odör. den krävde min uppmärksamhet. den vrålade. jag kunde inte tänka på något annat. jag kunde inte fokusera på samtalet.
men känner ni inte? nästan skrek jag.
idag hänger jag och råttan framför tv:n. jag är alldeles för trött för att jaga ut den. den kan lika gärna stanna här och bli ännu fetare på min självömkan och klyftpotatis.
jag lyckades fånga honom på bild igen. dagen efter att råttorna gav sig av mot mölndalsån påbörjades storstädningen. inga spår skulle finnas kvar. vinden bildade såpbubblor av det diskmedel som fastnat i buskar och mellan cyklarnas ekrar.
jag har börjat sova i ett nytt rum i lägenheten. det är mindre än de andra rummen. tidigare har jag bara använt det för förvaring.
bäddmadrassen har jag, av utrymmes- och komfortskäl, format som ett "U" där mitten bildar ett slags rum i rummet.
jag har även hängt upp en korganordning för konserver och frukt.
rummets enda svaghet är att taklampan släcks så fort dörren stängs. alltså måste jag öppna dörren in till lägenheten när jag behöver ljus. då tänds lampan automatiskt. mitt ljusbehov tycks dock bli allt mindre. idag spenderade jag exempelvis hela dagen inne i mitt nya rum. med lampan släckt.
de senaste dagarna har råttorna varit som bortblåsta. inte ett ljud från utrymmet bakom köksfläkten.
jag har ägnat mig åt vardagliga saker. jag har gått till affären och handlat mat. jag har läst tidningar i solskenet på innegården. jag har kännt mig stark och energisk. på kvällarna har arbetslusten kommit över mig och mina sysslor har kännts ovanligt meningsfulla. efter en särskilt produktiv dag bestämde jag mig igår kväll för att fara in till stan för att äta middag tillsammans med vänner som jag inte träffat sedan allt det här började.
jag såg fram emot att träffa andra människor och dricka några glas vin. men när jag lämnade huset där jag bor förändrades min sinnesstämning.
utanför mitt hem kände jag mig utsatt. som om ett ansiktslöst hot hängde över mig. jag strök längs husväggarna istället för att ta spårvagnen.
det började precis. ljudet. ett surrande som av tusentals spyflugevingar. det kommer från väggarna. från vattenledningarna. jag vet inte om det låter mest från taket eller golvet. ljudet är för intensivt nu för att det ska gå att avgöra.
jag har stängt alla dörrar som går att stänga. men det är inte mig de vill åt. jag såg hans röda hatt. klädd som jägare leder han dem mot mölndalsån.
men alla följer inte honom. en dröjer sig kvar. den är stor och långsam. den är döv och lyder inga flöjter.
en fruktansvärd natt. feberdrömmar trots att jag inte fått en blund. råttor med glödande ögon förföljer mig. hon är också där. jag hör hur hon andas. innanför all päls.
nu har febern lättat. iallafall för stunden. jag befarar att det kommer att bli värre snart igen.
jag har varit nere på torget. luften skulle göra mig gott. men ännu mer välgörande var det fynd jag gjorde i trapphuset. fastighetsskötaren har insett att det inte rör sig om en vanlig råtta. här förslår inte traditionella fångstmetoder. han har sökt sig till mysticismen.
vad dekokten består av kan jag inte säga. utom att det fastnat en del svarta och vita fågeldun på spateln. dofterna som kommer från kärlet påminner inte om något jag kännt förut. det bär spår av något uråldrigt och främmande. som från en plats långt bort i tid och rum. en plats där råttor av det här slaget inte är något mystiskt och där man vet att de bara kan bekämpas på ett sätt: voodoo.
det ser inte så farligt ut. men det var tillräckligt för att jag skulle vakna av mitt eget skrik. en brännande smärta. som att hålla handen över ett ljus för länge.
jag vaknade inte genast. det som pågick i den fysiska verkligheten blev en del av min dröm. flickan i sommarklänning som jag i drömmen vandrade uppför en väldig kulle med började utan förklaring kyssa min handled. först var det en berusande skön känsla. inte direkt erotisk. snarare en känsla av sammanhang. hennes läppar och min hud förenade oss. men plötsligt började hon med sina tänder riva av stora stycken kött från min underarm. det var då jag vaknade.
den blev skrämd av mitt skrik. jag såg bara en mörk skugga försvinna över golvet. på ett ögonblick var den borta. förfärad började jag skölja min sargade handled under kranen. jag sköljde säkert i en timme. men jag kan känna den i mig. jag känner att hon är kvar i mig.
fällorna fungerar uppenbarligen.
mitt hjärta började slå snabbare när jag såg att något hade fastnat. den där känslan av upphetsning som man skäms över i efterhand. det djuriska kanske. eller mannen i mig. när jag kom närmre och såg vad det var i fällan blev jag äcklad. äcklad både över det döda djuret och över den förväntan jag först kännt. på något sätt kan jag förstå män som gråter efter sex. vi borde stå över sånt här. vi borde gått vidare.
nu har han fångat en skata. fortfarande inga råttor såvitt jag vet. nu tänker jag sätta mig och vänta på att fastighetsskötaren kommer för att vittja fällan.
man kan inte laga omelett utan att knäcka ägg. man kan inte fånga råttor.
de är inne.
jag har varit bortrest under påskhelgen. under resan tillbaks till göteborg lämnade råttorna inte mina tankar. väl framme skyndade jag upp till lägenheten med min packning (en tygpåse, en svart kostym och en tom resväska). därefter tog jag trapporna i två språng ner till gården för att inspektera fällorna. eftersom det gått tre dagar sedan sist och eftersom fastighetsskötaren förmodligen varit ledig under den här tiden var jag beredd på en makaber syn. jag stålsatte mig.
som bilderna visar har någon förstört fällorna. eller iallafall gjort dem helt ofarliga för råttor. en av dem ligger uppochner. den andra har ställts på högkant. den lutar sig mot väggen som en berusad småstadscasanova. det förut så segervissa "victor", tryckt i blodrött på fällans träplatta har blivit en löjlig platityd. imorgon återvänder fastighetsskötaren från sin påskledighet. lugnet före stormen brer ut sig över krokslätts torg.
för ett par veckor sen, när det hade snöat, tog jag den här bilden. jag stod i köksfönstret med min kamera. det tog ganska lång tid innan jag märkte att fastighetsskötaren såg vad jag höll på med. då fick jag låtsas att jag bara använde kameran för att klia mig i pannan.
så här ser fällorna ut. jag har hittills hittat två stycken. de stod mycket riktigt i rabatten. fastighetsskötaren håller vad han lovar. jag har vittjat fällorna både idag och igår. hittills har ingen råtta fastnat. det finns i och för sig en möjlighet att fastighetsskötaren har hunnit tömma dem en eller flera gånger under dagen/natten.
i ungefär en vecka har det kommit märkliga ljud från min ena köksvägg. eller rättare sagt: från utrymmet bakom köksfläkten. det är ett skrapande, intensivt ljud. från början skyllde jag det på grannarna. ibland hör jag dem spola i kranar. men det är inte ett mänskligt ljud. en vän sa att det kunde vara vinden som ven genom fläkttrumman. efter att vi igår suttit och lyssnat till ljuden tillsammans ändrade han uppfattning. det är definitivt inte vinden. han sa att det kunde vara vatten. jag tror på en mer oroande förklaring. jag tror inte att de där fällorna gör mest nytta i rabatten.
min fastighetsskötare har satt upp en bild på en råtta på min ytterdörr. det står att man satt ut tre stycken mekaniska råttfällor i rabatterna kring huset. mekaniska råttfällor dessutom. man verkar ta problemet på allvar. det gläder mig.
jag hoppas det räcker med tre stycken råttfällor. jag hade kanske föredragit en gas av något slag. eller vatten möjligen. jag föreställer mig en hel civilisation av råttor i rabatten. fastighetsskötaren däremot verkar vara på jakt efter en råtta. han föreställer sig den som en slags förstadens moby dick. den är hans vita val. den här gången tar han den. den här gången har han tre mekaniska råttfällor till sin hjälp.
