kruthusgatan

inne på kontoret hänger en pin up-kalender. blond tjej. stora bröst rosa trosor. jag mönstrar henne. mannen mönstrar mig.

du är medveten om att det är ett tungt jobb? trots dubbla tröjor under hamptons clubjackan ser han skeptisk ut. jag svettas ymningt. jag känner hur en rännil bildas längs min rygg. jag torkar svetten från överläppen med ovansidan av handen.

jag tittar på kalendern igen. tänker på när jag var på intervju för tidningsbärarna för kanske fem år sedan. jag satt på ett kontor som det här fast mindre provisoriskt. mitt under intervjun sa mannen på andra sidan skrivbordet

-här ska du se, det här är för jävla bra!

och så vred han datorskärmen mot mig. "the good life" stod det. sen fick man se en gul streckgubbe som åt hamburgare, drack öl och fick sig ett nyp.

sen skrev jag under på två ställen och så var vi goda vänner tills jag sa upp mig några veckor senare.

sliter mig från pin up-kalendern och tar emot ett visitkort och ett handslag. lovar att höra av mig. utanför duggar det. frisk och skön göteborgsluft.

dåligt skrivet och innehållslöst

den där v6-reklamen. "efter varje godis, snack, lunch, suuuuushi (innnan sushi börjar de spela nån slags asiatisk musik) ja efter i stort sett allt, ska du ta en v6 (eller extra, ja vem vet..det kan vara vilket som faktiskt). eftersom den skyddar dina tänder."

hursomhelst gör den mej helt vansinnig. det är som i ett avsnitt av mannen från U.N.C.L.E eller den där filmen med han som spelar Columbo där en ond organisationen ringer en ovetande medborgare och läser upp ett meddelande varpå den ovetande medborgaren säger "i understand", lägger på och förvandlas till en kallblodig mördare.

exakt samma effekt har v6 eller extra-reklamen på mig. och särskilt den asiatiska musiken och ordet sushi med tre u.

sedan den här reklamen började sändas kan jag bara tänka "suuuuuushi" när jag äter det. v6 eller extra blir döden för det japanska köket.

uppdaterar mejlen och tänker "plötsligt händer det".

jag kallar henne tess

tv-kanalen ÖKG, den öppna kanalen i göteborg, visar linnégatan och spelar koskälla-house. linnégatan känns spännande och lite amerikansk med det här soundtracket så jag ligger kvar och tittar.

när det är slut ska jag lyssna på peter lemarc och titta i fotoalbum.

1-866-SLOWBURN

snyggt telefonnummer

au revoir krokslätt

stolen,
bordet,
sängen
som ett skyddat vittne på flykt från den åtalade i en bortglömd rättegång. det här blir min andra flykt för året och jag känner redan hur nästa kommer närmare. jag vet inte vems hejdukar det är som jagar mig. bostadsbristens, marknadsekonomins eller min egen bekvämlighets och ovilja att ställa mig i bostadskön.

den kön känns alldeles för stillastående. eller för snabbt framåtrusande jag vet inte.

flyttstädning är bra. jag har tröttnat på allting här inne. iallafall de saker som behöver skuras. men inte

stolen,
bordet,
sängen.

en blå himmel för dom bittra

fy fan vad bra hon är. idde. jag lyssnar på högre mark. den är helt fantastisk. framför allt texten såklart. och darret på rösten. fan vad det känns.

jag lyssnar på den igen nu, hade glömt hur jävla bra den är.

Hej du
Jag kom inte tillbaks till dig
För att se om du har ändrat dig
Det var längesen, jag slutade hoppas

Hej du
Jag kom inte hit för att få se
Om du har nåt nytt att leka med
Det var längesen, jag blev sjuk av förtvivlan

Jag vill bara titta
Och undra om det fanns
En blå blå himmel, för dom bittra
Dit vi kunde flyga, och sen landa igen
På högre mark

det där BAMBAMBAMBAMet före refrängen alltså.
och sen bara uppuppupp. helt jävla otroligt snyggt.
och texten i sista versen.

Hej du
Jag tror att det är så att jag är här
För dina ögon har en annan färg
Än den jag alltid har trott att dom hade

jisses.

husarrest

först förstod jag inte vad det var. som små hoptorkade kärnor överallt. i köksskåpen, i bokhyllan, under sängen. svarta små kärnor. hårda som kindtänder. den har lämnat sin spillning i varje hörn. i varje undanskymd vrå har den skitit. jag ser framför mig hur den blänger på mig samtidigt som den krystar ut sina ruttnande rester.

jag sitter på en flyttkartong. utanför kör lastbilar förbi lastade med nyss utexaminerade studenter. the world is mine. jag vet inte vem det är som skrivit den.



ett svart moln rör sig över stigbergstorget.

djurliv

när jag var barn varnade min far mig ständigt för fyrkantiga ögon. jag har alltid tyckt om tv och tittat minst lika mycket. för en stund sedan vaknade jag upp ur den sömn aktuellts jarl alfredius invaggat mig i. ofta måste jag påminna mig själv om att göra andra saker än att titta på tv. sysselsätta mig. jag går ut i köket och sätter på radion.

jag har en radioapparat i köket och en i vardagsrummet. när jag har båda apparaterna på samtidigt tycker jag om att gå mellan rummen och lyssna noga för att hitta platsen där jag hör båda apparaterna lika tydligt.

den senaste veckan har jag haft tre ovanliga naturupplevelser:

1. jag stötte på rådjur med rådjurskid i krokslätts skogsområde.

2. jag var inte särskilt nära att trampa på en sköldpadda i slottsskogen.

3. jag gick för nära ett fiskmåsbo på saltholmen och fick gå en liten omväg.

malmö

barsebäck, turning torso, sydsvenkanhuset, de två skorstenarna vid sysav där jag spenderade några av mina värsta dagar, en skylt centrum en skylt tyskland. centrum. långfärdsbuss. jag har börjat må illa av att åka buss jag mår jätteilla just nu. tänker att jag hatar den här jävla stan. jävla skitstad.

men luften utanför är god. jag går mot stationen. the city is a woman i lurar. här har jag suttit hundra gånger känns det som. bänken utanför stationen i malmö är så hemma det kan bli på sätt och vis. soligt och fint. gröna bussar, inga råttor. men jag håller utkik. det är det som är problemet med malmö.

o kommer med tåget. solbränd och glad. han ser ut som kurt russel. det säger iallafall alkistoken som satt sig bredvid mig. han sjunger cornelis. o får honom att sjunga wetwetwet och UB40 istället. det är fint. sen blir alkisen knäpp såklart. säger att alla är fittor och det ska jag säga dig. jaja. så är det kanske men här kommer j med påsen full av sommar och rosévin så det får vi ta senare.

det är skönt att gå ut till erikslust. om jag skulle bo här skulle jag aldrig lämna den här delen av stan. jag skulle dra en gräns precis vid borgarskolan. innan stadsbiblioteket.

jag skulle bara äta grekiskt och dricka rosévin. och prata snusk med o. hålla tal. gå in på röda kran och ut igen. vara nära att bli ihjälkörd utanför casinot. j på rullskridskor i malmönatten är en fantastisk syn.

vakna och ha ont i ryggen och ta på mig kostym och slips. äta melon till frukost. springa efter bussen med resväska. äta hallonsorbé och varmrökt röding. dricka kaffe med avec. föra samtal, vara trevlig.

tänka att klart jag ska sen att nej det ska jag inte och sen må bra över det nästa morgon.

titta på skott, plantera om. ha åsikter om lökar och rosor. nästa år blir sparrisen fin.

på bussen hem är jag nära att kräkas. jag vet inte vad det är men plötsligt blir jag så åksjuk. det har jag aldrig blivit förut. när jag somnar till slickar den mig i mungipan. buss är det värsta jag vet.