husarrest

först förstod jag inte vad det var. som små hoptorkade kärnor överallt. i köksskåpen, i bokhyllan, under sängen. svarta små kärnor. hårda som kindtänder. den har lämnat sin spillning i varje hörn. i varje undanskymd vrå har den skitit. jag ser framför mig hur den blänger på mig samtidigt som den krystar ut sina ruttnande rester.

jag sitter på en flyttkartong. utanför kör lastbilar förbi lastade med nyss utexaminerade studenter. the world is mine. jag vet inte vem det är som skrivit den.



ett svart moln rör sig över stigbergstorget.