au revoir krokslätt

stolen,
bordet,
sängen
som ett skyddat vittne på flykt från den åtalade i en bortglömd rättegång. det här blir min andra flykt för året och jag känner redan hur nästa kommer närmare. jag vet inte vems hejdukar det är som jagar mig. bostadsbristens, marknadsekonomins eller min egen bekvämlighets och ovilja att ställa mig i bostadskön.

den kön känns alldeles för stillastående. eller för snabbt framåtrusande jag vet inte.

flyttstädning är bra. jag har tröttnat på allting här inne. iallafall de saker som behöver skuras. men inte

stolen,
bordet,
sängen.