jag har börjat sova i ett nytt rum i lägenheten. det är mindre än de andra rummen. tidigare har jag bara använt det för förvaring.bäddmadrassen har jag, av utrymmes- och komfortskäl, format som ett "U" där mitten bildar ett slags rum i rummet.
jag har även hängt upp en korganordning för konserver och frukt.
rummets enda svaghet är att taklampan släcks så fort dörren stängs. alltså måste jag öppna dörren in till lägenheten när jag behöver ljus. då tänds lampan automatiskt. mitt ljusbehov tycks dock bli allt mindre. idag spenderade jag exempelvis hela dagen inne i mitt nya rum. med lampan släckt.
3 comments:
nu hörde jag precis ett krafsande. bara lågt. som någon som testar sina gränser. det är på grund av sånt här det tar tid. samtidigt som det är råttorna som leder mig framåt kan de bli för mycket ibland. ibland är jag livrädd. rädd att de aldrig kommer att försvinna. eller för vad jag ska göra om de faktiskt försvinner?
sant, radslan ar det enda som haller dig levande, rattan, som troligtvis symboliserar din mor, far eller benderson, ar det enda som far dig att kopa fruktkorg. Hall ut. I NY finns det tusentals, om inte miljontals, rattor, men bara en kongo.
oscar: på sätt och vis har du rätt. vad råttan symboliserar vet jag däremot inte. den är högst verklig. det här är inte prosa. även om jag förstått att det kan uppfattas så.
jag ser mycket fram emot att se New York. även om jag ännu hellre hade rest till Hammeln. där vet man allt om råttor.
Post a Comment