människorna

de senaste dagarna har råttorna varit som bortblåsta. inte ett ljud från utrymmet bakom köksfläkten.

jag har ägnat mig åt vardagliga saker. jag har gått till affären och handlat mat. jag har läst tidningar i solskenet på innegården. jag har kännt mig stark och energisk. på kvällarna har arbetslusten kommit över mig och mina sysslor har kännts ovanligt meningsfulla. efter en särskilt produktiv dag bestämde jag mig igår kväll för att fara in till stan för att äta middag tillsammans med vänner som jag inte träffat sedan allt det här började.

jag såg fram emot att träffa andra människor och dricka några glas vin. men när jag lämnade huset där jag bor förändrades min sinnesstämning.

utanför mitt hem kände jag mig utsatt. som om ett ansiktslöst hot hängde över mig. jag strök längs husväggarna istället för att ta spårvagnen.