i fredags flyttade jag ut från det lilla rummet igen. men bara tillfälligt.
för några månader sedan bjöd jag ett par jag känner att komma och bo en helg hos mig i min lägenhet. jag lovade visa dem runt i staden och ta dem med på trevligheter. då visste jag ingenting om råttor. då skyllde jag fortfarande de krafsande ljuden i köksväggen på vinden.
råttan var ovanligt medgörlig. ostört kunde jag flytta sakerna från det lilla rummet tillbaks ut i mitt gamla sovrum. lägenheten såg ut som vanligt igen.
det var svårare att bli av med lukten. trots att jag lät det blåsa korsdrag genom lägenheten under hela förmiddagen kunde man senare på kvällen fortfarande ana den fräna, stickande doften. som av jord och mögel. men den höll sig i bakgrunden. som en viskning.
mina gäster märkte ingenting. iallafall kommenterade ingen lukten. i min näsa växte den sig däremot allt starkare under kvällen. det som först bara varit en lätt antydan växte sig till en kraftig odör. den krävde min uppmärksamhet. den vrålade. jag kunde inte tänka på något annat. jag kunde inte fokusera på samtalet.
men känner ni inte? nästan skrek jag.
2 comments:
Du har väl läst boken?
"De som aldrig sett en råtta har överdrivna föreställningar om dess storlek, men en råtta blir sällan större än två gatstenar, inklusive svans. De gula tänderna växer flera centimeter per år och har en hårdhet som bara kan jämföras med stål. När råttan biter i elektriska kablar, vilket den gärna gör, blir gaddarna ett slags tändplån – man beräknar att 25 procent av alla bränder i USA uppstår på det viset."
nej! men jag har tänkt göra det. tack för påminnelsen.
jag är dock tveksam till att råttorna inte blir större än två gatstenar. den jag har i huset är större än så. ikväll tar den upp hela utrymmet bakom köksväggen. den är så stor att den knappt kan andas. det är alldeles tyst.
Post a Comment