om två timmar reser jag till malmö för att roa mig på mina gamla gator. friisgatan närmare bestämt. en gång såg jag nina persson ta ut pengar där på hörnet. en svartmuskig man i långrock närmade sig henne bakifrån och la handen på hennes arm. jag tänkte att "nu "sebastian", nu har du din chans att rädda cardigans-nina från en knarkar-rånare, glöm att du har egna flickor att tänka på, gå fram och mota bort honom, brotta ner honom kanske, gör vad du vill så har du ditt på ditt torra. sedan tar du nina i dina armar, hon kysser dig tacksamt och ömt och sen flyttar du in dina saker i hennes lägenhet och sedan odlar ni äpplen och whatnot på balkongen och skriver dikter om varandra..".
så tänkte jag. men när jag tog första steget mot dem rasade allt samman. hon kysste honom. det var nathan. det var hennes man. inte en rånare.
jag frös i steget.
så kan man sammanfatta malmö för mig.
fruktlöst.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
vet hur det känns. Träffade Nina på en pipettes-konsert i New York (bara en sån sak). Men givetvis står hennes skäggapa till man där. Igen. Precis som på KB tre år tidigare. Ska vi göra gemensam sak mot nathan?
verkligen! jag är fortfarande besviken. att se henne i nyc måste varit helt fantastiskt.
Post a Comment