moonlight shadow

det är sant. de stora ögonblicken i ens liv kommer ofta oanmälda. jag och lilla h hade varit på röda sten och tittat på en meta-dokumentär om konceptuell konst, ätit lunch på sjömagasinet och på vägen hem varit nära att bevittna hur en taxi rammades av en spårvagn på karl johansgatan. kort sagt var våra sinnen fulla av intryck.

vi kom hem. av vana satte jag på min dator för att se om jag fått några intervjusvar. det hade jag inte. jag stängde ner. så fick jag en underlig känsla. jag öppnade mejl-programmet igen.
junk: 1
stod det.

ett mejl hade hamnat i spam-mappen av misstag.

jag stirrade på det.

"hi "sebastian" stod det"

avsändare? Maggie Reilly.

för er som inte minns sjöng hon på mike oldfields Moonlight Shadow för kanske 20 år sedan.

i mars spelar hon på åby-travet och jag ställde mitt journalistiska livs bästa fråga:
In Sweden, race horses have funny names, like "storstadsbusen" (big city bad boy) is this also the case in Scotland?


fylld av livsglädje och optimism ringde jag upp samtliga av göteborgs redaktörer och bjöd ut intervjun till ett mycket rimligt pris. mest intresserade var metro. de sa. "ja det låter ju i och för sig helt vaaaaaansinnigt, men det är nog ingenting för oss."

nu börjar budgivningen här på bloggen istället, hör jag 2000 spänn?