utanför hotellets fönster är det grått. bara grått. och amiralsgatan såklart. bilarna kör förbi nere på gatan. de passerar min gamla tobakskiosk, min gamla skomakare och min gamla gymnasiekärlek. jag sitter innanför rutorna. i värmen. jag äter två sorters bröd. jag dricker tre sorters juice och försöker få mina smaklökar att fungera. förkylning och gårdagens fernetritual gör det svårt.

jag har aldrig varit mycket för hotellfrukostar. slagthuset i malmö var däremot bra. enligt min redaktör var det fyra tusen biljetter i omlopp. fyra tusen kostade också min kostym som jag på ett år blivit för fet för att använda. men det hör inte hit.

hela lördagen gick åt till att bila ner från gbg och sedan sätta upp rummet där housewives skulle spela skivor. medan de övriga tre klättrade på stegar och fäste linor i taket fantiserade jag om hur mitt huvud skulle falla mot golvet som en vattenmelon om jag försökte mig på samma sak.

jag åt syltkakor och väntade. sen åt jag en pizza på piccolo mondo och fick en déja vu när kyparen bad om 36 kronor för en coca cola. samma sak hände sist jag var där men det var sami det hände och då gällde det en fanta. typiskt malmö. så fort det kommer en duk på bordet tror de att de är nw york.

festen. ja den var bra. inte lika bra som 2004 kanske men bra. och det är nog jag som har blivit tråkigare om jag måste välja.

hursomhels. alltid lika skönt när man lägger värnhemstorget i ryggen igen och rattar upp på e6 i riktning norrut.

jag ska spela in en låt. "vi drar från malmö" ska den heta och timbuktu ska inte vara med.