klockan är 03.15 och jag står på järntorget och väntar på en spårvagn. jag läser något gammalt jobbmail när jag plötsligt känner att någon tar tag i min arm.
- får jag kalla dig "sheldon"? frågar hon.
- va, nä? eller varför det? frågar jag både överraskat och uttråkat eftersom jag någonstans inser vad det är frågan om.
- när jag såg dig stå där alldeles ensam tänkte jag direkt på sheldon, säger hon.
- vem -romanförfattaren....sidney? frågar jag.
- nej, sheldon i the big bang therory såklart, säger hon. du påminner mig om honom.
jag tittar på henne.
små ögon, stor jacka, efterbliven. jag har aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. på spårvagnen sätter hon sig bredvid mig och jag känner mig tvungen att gå av 3 hållplatser för tidigt bara för att slippa undan henne.
10 minuter senare ser jag en söt tjej på valand.
"är det okej om jag kallar dig seinfeld?" frågar jag.
eller nej det gör jag förstås inte men vi kan ju låtsas att jag gjorde det. nu: glömskans sömn.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment