kära barn. nu måste jag gå och lägga mig. jag har arbetat så det blött från fingrarna och ögonen hela dagen och snart måste jag kliva upp och fortsätta mitt värv igen. lyckligtvis är det oerhört meningsfullt och uppfyllande alltsammans.
ändå kan jag ibland inte låta bli att tänka på dagarna då jag plockade isär bildrör på ett skrotupplag utanför dödens stad. hur mina näsborrar fylldes med freon och alla upptänkliga gaser eller när bildrören sprack och skärvor av krossat glas träffade mig i ansiktet likt säden från en postapokalyptisk härskarrobot. det tänker jag på varje gång jag ringer en deltagare i melodifestivalen. "Hallå där Danny" hör jag mig själv säga innan rösten sviker mig och tvivlen tar överhanden.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment