jag vaknar av att jag känner en järnaktig smak i munnen och att något rinner ner i halsen på mig. klockan är sex. jag vänder mig om och ser kudden färgas mörkröd av blod.
helvete. japan! tänker jag och ser framför mig hur deras förbannade radioaktivitet tagit sig in i mitt sovrum och in i min kropp.
jag sliter mig upp ur sängen och ut i badrummet. jag snyter mig hårt och sköljer ansiktet med iskallt vatten tills blodet slutar rinna och jag lugnar ner mig. dagen börjar bra tänker jag och tittar mig i märket på väggen där det tidigare suttit en spegel.
som liten blödde jag ofta näsblod. det gick så långt att jag till och med lärde mig att framkalla anfallen. ofta gjorde jag det när vi skulle till simhallen för att lära oss simma. om jag blödde kunde jag inte gärna vara i vattnet. jag vet inte varför jag hatade simhallen. kanske var det på grund av kloret, klasskompisarna eller lärarna. det var naturligtvis på grund av alla tre. hursomhelst lärde jag mig aldrig att simma särskilt bra och jag är fortfarande en ganska dålig simmare. kanske hade allt varit annorlunda om jag lärt mig simma ordentligt.
No comments:
Post a Comment