ibland ringer min telefon. jag blir alltid lika förvånad. känner först inte igen signalen.
är jenny hemma? frågar de alltid.
jag dröjer en liten stud innan jag svarar med sprucken röst.
jenny bor inte här längre.
de kan inte gärna veta var de trampar fram någonstans med sina telefonförsäljarsandaler.
då ska jag be att få tacka för mig. säger de.
så bråttom att lägga på.
det finns ingen medkänsla i det här landet. jag hyr ju bara i andra hand. jag är en sån här andra handens hyresgäst. såna som vi förtjänar inte egna samtal från postorderföretagen.
hade jenny fortfarande bott här hade det låtit annorlunda. kontakter hade knutits och affärsavtal ingåtts.
men inte nu.
No comments:
Post a Comment