processen

ljunggrens är tydligen det äldsta fiket i göteborg. det gör det inte bättre. trots att det ligger på avenyn.

efter en timme i rätten är jag trött och desillusionerad. jag vet inte vad jag väntade mig av rättsystemet. dramaturgi kanske, närvaro, känslor. hursomhelst infann det sig inte.

två pojkar flankerade av advokat respektive åklagare får svara på ledande frågor under en trist torsdagseftermiddag. den ene hade visst överfallit den andre på en festival förra året. ingen minns särskilt mycket av kvällen. det är mest av allt nedslående och inte alls bra för min huvudvärk. jag sitter på en stol i ljust trä med någon slags turkos sittdyna.

den ene pojken döms att betala ett par tusen. ungefär lika mycket som man får ge för en flaska tattinger på pepes bodega i båstad. sedan har rättvisa skipats. inget mer med det. inga stora gester. bara en ung man som har förstört sina chanser att få ett förstahands-kontrakt i innerstan egentligen.

jag går ut i den kalla oktoberluften. följer södra vägen mot berzeliigatan. svänger höger upp på avenyn. beställer in en räkbaguette och en kopp kaffe. när jag ätit finns inget kvar på tallriken.

det är helt tomt.

ikväll ses vi på jazzhuset, klubb svanen