korslagd sparris förföljer mig. de spröda skälkarna bildar ramverket för mitt liv. det är en god smak på de tärnade rotfrukterna och såsen har en trevlig, varm ton av kardemumma. kyckling har jag som regel inte mycket till övers för men i sammanhanget fungerar det.
jag står vid ett runt bord och konverserar ett par bekanta och ett par ickebekanta. jag är i förstadiet av en berusning efter vinet jag drack ur en mcdonaldskopp utanför storan för en kort stund sedan och mår på det hela taget ganska bra.
då dyker han upp. svarta skor. svarta byxor. svart polo. svart kavaj. svartbågade perry ellisglasögon. han ställer sig brevid mig. han hälsar på alla i tur och ordning. jag gurglar min mun med det sista av en carlsberg, serverad i vinglas. av någon outgrundlig anledning ställer en ung man i slips den helt obefogade frågan:
-har du några intressanta projekt på gång? till mannen i svart.
5 minuter senare pratar han fortfarande. jag söker en blond flickas blick för att finna någon slags stöd och medhåll. jag har inte himlat på flera år men jag gör ett tappert försök. hon ler åt mig, men det är ett överseende leende. sedan möter hon mannen i svarts blick istället. nu är hennes leende varmt. hon tindrar med ögonen, formar läpparna som för att säga:
- berätta mer.
jag tar min jacka och min läckande bag in box och lämnar lokalen utan ett ord till någon.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Brukar inte läsa andras bloggar men din var helt klart läsvärd. Och ja, farsen är underskattad
Profeten! Ni var verkligen alkade när ni satt där med muggarna, men det är precis så jag vill ha det... bra.
It´s a long way to råttorna som anföll ... :)
ja. råttorna har hållit sig undan ett tag. fast jag är uppmärksam på alla tecken. igår stod det i tidningen om råttproblemet i johanneberg. djuren beskrivs som feta och äckliga och går inte i några fällor. det kunde jag ha talat om.
Post a Comment