min bäste ovän

blicken som möter mig är simmig och ofokuserad. rörelserna ryckiga och oprecisa. han rör sig som en trebent hund när han tar sig fram mot handfatet där han sköljer ansiktet i det kalla vattnet. med vätan droppande från hår och kinder har han något vansinnigt över sig. våra blickar möts åter och ett illmarigt leende sprider sig över hans läppar. plötsligt är hans blick och rörelser precisa och självsäkra. "sebastian" din sjuke jävel, mimar han innan han går ut ur rummet. efter honom dröjer sig en lätt doft av sprit och galla. i baren ser jag honom svälja en fisk med stjärt och allt.