glömskan

med ett ryck väcks jag ur en av mina numera obligatoriska mardrömmar. tacksam först över att bli ryckt från under maran vänds min lättnad till skräck när jag hör röster från hallen. inbrottstjuvar? terrorister? Mubarak-anhängare? av någon anledning fastnar jag för ex-jugoslaviska gerillamän. kanske tjetniks. i mitt halvvakna tillstånd hör jag hur de skrattar och pratar med råa röster. jag ligger blickstilla medan jag försöker komma till sans och formulera en strategi. så hör jag hur en av dem drar igång ett elverktyg. min sista stund är uppenbarligen kommen. men adrenalinchocken får min hjärna att arbeta snabbare och deras röster klarnar. jag inser att de pratar stadens eget språk. göteborgska. det är masthuggare jag har i min lägenhet.

senare hittar jag en lapp i trapphuset.

"på onsdag mellan klockan 07 och 09 kommer vi att stänga av ert vatten. Vi hoppas på ett gott samarbete"

jag tittar på lappen och utläser något hotfullt mellan raderna. vad menar de med "gott samarbete". förväntas jag hjälpa till på något sätt? har jag ens möjlighet att inte samarbeta? hur skulle en sådan vägran se ut? och vilka konsekvenser skulle den få?

jag tror att "vi hoppas på ett gott samarbete" egentligen betyder "vi hoppas att du håller käften din fitta".

jag ger dem rätt i sak. jag har börjat sympatisera med mina förtryckare.