det är någon här

det är otroligt kallt nu. i alla fall i den delen av våningen som vetter mot innergården. i köket finns det bara ett litet element och genom balkongdörrens spruckna lister letar sig en iskall nordan igenom. de plastdraperier som mina övervakare satt upp över dörrposterna in till den varmare delen av lägenheten -där radiatorerna finns- hindrar effektivt värmen från att sprida sig.

i köket diskar jag i ljummet vatten, rädd att bränna mina finlemmade händer. ändå stiger en tjock ånga från vasken och sprider sig i den kalla luften. det ser ut som att jag diskar i kokvatten men det är rummet som är iskallt. på nätterna sover jag hopkrupen i ett hörn av sängen medan jag plågas av drömmarna. de vackra är de värsta. när jag vaknar ur mardrömmarna är jag iallafall tacksam över att inte ha munnen full av getingar.

jag stänger av kranvattnet, ställer durkslaget i torkstället. ser att jag missat att skölja bort lite diskmedel. jag sätter på vattnet igen och för handen genom det för att kontrollera temperaturen. pang! en elektrisk stöt går genom kroppen på mig. jag ryggar tillbaks och stirrar på strålen. samtidigt hör jag något rassla till inne i rummet. jag rusar från köket, sliter undan plastskynkena och ställer mig i hallen för att lyssna. ljudet fortsätter. rasslandet kommer inifrån en garderob. försiktigt öppnar jag garderobsdörren och kikar in. krafs krafs krafs. PANG. en stor klump av jord, cementbitar och annat bråte rasar från taket och landar bara en decimeter från mina morgontofflor. jag slår igen dörren och sjunker ner på golvet med ryggen mot det kalla trät. huvudet i mina händer.
tänk "sebastian" tänk. du måste hålla ihop nu. du får inte krackelera igen. det är det de vill. de försöker ta sig in i ditt huvud. du måste göra motstånd. tänk.